Svensk-engelsk ordbok för den högre utbildningen

förhållande där institutioner för högre utbildning står fria från direkt styrning från en stat eller från externa parter, och som medger att individer fritt kan forska, undervisa och publicera, i enlighet med normer och ramverk för vetenskaplig verksamhet, utan påverkan eller påföljder

Den akademiska friheten har två dimensioner: institutionell autonomi och individuell akademisk frihet.

1. Den institutionella autonomin handlar om lärosätenas autonomi i förhållande till politiken, marknaden och andra ideologiska organisationer.
2. Den individuella akademiska friheten kan delas upp i forskningens respektive utbildningens frihet. Forskningens frihet handlar om rätten för forskare att fritt välja ämnen, metoder och publicera sina resultat utan otillbörlig påverkan från politiska, ideologiska eller kommersiella intressen. Utbildningens frihet inrymmer både en möjlighet för lärosäten att kunna utforma och utveckla sina utbildningar utan styrning från staten eller från externa parter samt lärarnas individuella möjlighet att genomföra utbildningen. Utbildningens frihet ger även studenterna förutsättningar att utforska och uttrycka sina egna åsikter och kunna ifrågasätta idéer och auktoriteter.

Den akademiska friheten gäller enskilda forskare, lärare, doktorander och studenter, men också forskargrupper, institutioner, lärosäten och forskningsinstitut.

Idealt råder total frihet när den akademiska verksamheten inte begränsas alls. Reellt råder grader av frihet inom ramarna för begränsade materiella resurser, forskningsetiska hänsyn och demokratiskt fattade beslut. Reellt råder total frihet när det som kan göras inom dessa ramar också får göras.

Akademisk frihet skyddas av både internationell och nationell rätt och åtnjuter grundlagsskydd i flera länder.

• Shirin Ahlbäck Öberg: Om akademisk frihet (2023)