Utbildning går i arv

Inte heller vägledningen, som ska fungera kompensatoriskt, når ungdomar vars föräldrar inte har högskoleutbildning. Ungefär hälften i åldern 19–29 år minns inte att de fått vägledning i gymnasiet.

Ungdomar med två högskoleutbildade föräldrar gynnas från grundskolan och framåt, i relation till högskoleutbildning. De:

• får tidigare information om högre studier,
• går oftare i skolor där fler läser vidare,
• känner att de klarar sig bättre i grundskolan och gymnasiet,
• får rådet att studera vidare av sina föräldrar,
• sätter sina utbildningsmål högre,
• beaktar utbildningens status,
• är mer flyttbara och
• läser oftare på högskolan.

Mönstret gäller delvis även om en av föräldrarna är högskoleutbildad. Omvänt framträder bilden av en annan grupp som har betydligt svårare att hävda sig inom utbildningssystemet – de med föräldrar utan högskoleutbildning, som kommer från så kallade ”studieovana hem”.

De med enbart grundskoleutbildning ser det som viktigare att en högskola ligger nära bostaden. De ser också den lönenivå en högskoleutbildning kan leda till som viktigare jämfört med dem som redan har en högskoleutbildning.

I storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) är utbildningsgraden högre. Man uppfattar sina studieresultat som bättre både i grundskolan och i gymnasiet och ser utbildningens status som viktigare, jämfört med dem som bor i mindre orter. På mindre orter ses högskoleutbildning som mindre viktigt för att få arbete och fler vill börja arbeta så fort som möjligt efter gymnasiet.

Kvinnor anger att de klarar sig bättre i grundskolan och att de avbrutit sina högskoleutbildningar i långt lägre grad än män. Män som avbryter högskoleutbildning gör det oftare än kvinnor därför att de anser sig ha valt fel högskoleutbildningar. Unga män är mest intresserade av att doktorera.

De äldsta i undersökningen (50–64 år) tycker generellt att högre utbildning är viktigare än de yngsta (19–29 år). De äldsta anser också att högre utbildning är viktigare för att få ett jobb idag.