Säkrare cirkusutbildning med stöd av Erasmus+
På Stockholms konstnärliga högskolas (SKH) cirkusutbildning arbetar Will Cleary, Johan Bodin och Saar Rombout som cirkusriggare, ett smalt yrke men nog så viktigt. De ansvarar nämligen för säkerheten för de studenter som utbildar sig till cirkusartister. Ett Erasmus+ samarbetspartnerskap har nu skapat möjligheter till ett viktigt kontaktnät för riggare på cirkusutbildningar i Europa.
Erasmus+-projektet ” RIGGERS - React, Invent, Get together for a Goal: Expertise in Rigging Services” koordineras av SKH med nio olika partners; åtta cirkusutbildningar i Belgien, Frankrike, Italien, Danmark, Nederländerna och Kanada, samt en paraplyorganisation för cirkusutbildningar.
Målet med projektet är att skapa en plattform för kompetensutbyte, råd och erfarenheter inom säkerhet på cirkusutbildningar, samt att säkerställa överföringen av kunskap till framtida generationer. Riggaren arbetar mycket nära studenterna och ser till att miljön och redskapen håller måttet även när man experimenterar med nya cirkusnummer och nya redskap.
Samarbete samlar kunskap
Will Cleary, som själv är utbildad cirkusartist, arbetade i många år i England som ansvarig för riggning på en cirkusutbildning i London. När han sedan började sin anställning i Stockholm på SKH insåg han att cirkusskolor i olika länder arbetar olika när det gäller säkerhet. Det betyder inte att vissa sätt är bättre än andra, men på SKH identifierades behovet av att samla kunskapen. På skolan hade man också redan erfarenhet av andra Erasmus+projekt och Will Cleary insåg att ett samarbetspartnerskap inom Erasmus+ kunde vara en möjlighet att skapa ett välbehövligt nätverk.
Vad går partnerskapet ut på?
- Cirkusriggare måste ha mycket kunskap och erfarenhet, de ansvarar ju för cirkusartisternas liv, säger Will Cleary. De måste till exempel veta vilka redskap som går att använda i olika situationer utan att riskera olyckor och vad redskapen kräver i hållfasthet och materialegenskaper. Det kan röra sig om linor som måste hålla för slitage och tyngd, om olika tyger som används för klättring och konster eller om hoppbrädor med särskilda egenskaper. Det är en hel vetenskap!
- Alla riggare arbetar olika, fortsätter han. Innan partnerskapet startade fanns ingen samordning och väldigt lite utbyte av erfarenheter mellan vare sig länder eller mellan olika cirkuskompanier.
Och behovet var enormt visade det sig. Erasmus+projektet har för första gången på allvar sammanfört denna yrkesgrupp och skapat ett nätverk där det går att utbyta viktig kunskap. Och förutom att cirkuslivet blir mycket säkrare för cirkusartister och cirkusstudenter så ökar det statusen på riggaryrket. Jorun Kugelberg, Will Cleary och Johan Bodín.
Hur långt har ni kommit?
- Vi är lite drygt halvvägs igenom det här tvååriga projektet och vi kom precis hem från det andra av projektets två seminarier där riggare från alla partners samlades, berättar Jorun Kugelberg, projektkoordinator för projektet på SKH. Det första seminariet ägde rum här i Stockholm i projektets början då vi tillsammans formulerade vilka teman som var de mest angelägna att arbeta med. Det andra seminariet var i Montpellier i Frankrike, där riggare höll i sessioner om allt ifrån hur man hanterar säkerhet vid studentuppvisningar till system för att inventera utrustning. Även frågor om stresshantering i relation till att ha så stort ansvar avhandlades.
Förutom seminarierna så genomförs två större möten som samlar alla partners; ett ”midterm-meeting” och ett avslutande möte. Mellan de större mötena äger jobbskuggning rum, så kallat ”Riggers Swapping Experience” då riggare besöker varandra och utbyter erfarenheter samt bygger de personliga och institutionella relationer som gör nätverket varaktigt.
Flera resultat redan på plats
På SKH har man nyligen startat en kurs i cirkusriggning under en termin på heltid. Kursen, som leds av Saar Rombout, är en av mycket få i sitt slag i världen och har på kort tid blivit mycket eftertraktad.
- Att bidra till utveckling inom samtida cirkus generellt och utbildningen specifikt är väldigt viktigt för oss som högskola, säger Alison Funk som är ämneschef samt programansvarig för kandidatprogrammet i cirkus på SKH. Erasmusprojektet, och det nätverk det skapar, har öppnat upp en hel värld av kunskaps- och erfarenhetsutbyte där vi redan sett resultat inom vår egen utbildning, men där vi också kan inspirera andra att starta liknande.
En annan följd av projektet, och kanske den viktigaste, är att riggarna nu har ett stängt digitalt forum för endast inbjudna där de kan få stöd i sitt arbete:
- Att vara riggare är ett ensamt jobb med stort ansvar för andras säkerhet, vilket kan orsaka stress. Det är viktigt att få stöd från likasinnade som förstår vad vi sysslar med, berättar riggaren Johan Bodin. I vårt forum kan vi känna oss trygga att fråga om saker och stödja varandra.
Nätverket inom Erasmusprojektet har redan haft stor betydelse för cirkusriggare världen över, men ännu finns det saker att göra:
- Målet i framtiden är att åtminstone få ner en ”best practice”på papper, alltså råd och instruktioner kring de viktigaste säkerhetsåtgärderna inom cirkusriggning, säger Will Cleary. Även om det går att lösa ett problem på flera olika sätt så vore det önskvärt att implementera en gemensam säkerhetsstandard på de högre cirkusutbildningarna i hela Europa, avslutar han.
Mer om Erasmus+ samarbetspartnerskap
Stockholms konstnärliga högskolas träningshall.