Ny myndighetsstruktur för finansiering av forskning och innovation

Digital infrastruktur för forskningsändamål, avsnitt 3.5.6

Utredningen belyser behovet av en samordnad digital infrastruktur för forskningsändamål, dvs digitala infrastrukturer i form av resurser för lagring, överföring, tillgängliggörande, beräkning och analys av digitala data. Inom begreppet ryms också de kompetenser och organisationer som är nödvändiga för att forskningen ska kunna tillgodogöra sig befintliga resurser och existerande data.

Utredningen föreslår att den del av Vetenskapsrådets verksamhet (som idag drivs inom avdelningen Sunet) och som handlar om digital forskningsinfrastruktur i framtiden ska ingå som en del av den nya Vetenskapsmyndigheten. Utredningen föreslår även att prioritering/styrning av den digitala forskningsinfrastrukturen ska fattas av det nya ”Rådet för digitala forskningsinfrastrukturer”, ett råd som ska verka inom ramen för Vetenskapsmyndighetens uppdrag.

UHR saknar dock, i utredningens förslag om nya myndigheter och därtill hörande ansvarsfördelning, skrivningar som berör den del av Vetenskapsrådets verksamhet som avdelningen Sunet bedriver utöver sitt instruktionsreglerade uppdrag avseende forskningsinfrastruktur – det vill säga de digitala tjänster som Sunet levererar/samordnar inom utbildningsområdet i stort.

I den nuvarande instruktionen för Vetenskapsrådet finns det idag inget som tydligt reglerar denna del av Vetenskapsrådets/Sunets verksamhet och UHR ser att detta behöver adresseras.

Internationalisering, avsnitt 5.4.4 och 5.4.5

UHR noterar att de kriterier som framtidens organisation ska uppfylla enligt utredningen har kopplingar till UHR:s verksamhet, exempelvis gällande Europeiska Universitetsinstitutet (EUI) och Plattform för internationalisering (PLINT). UHR noterar dock att samverkan med UHR inte nämns i förslagen till instruktion för respektive myndighet. Likaså skriver utredningen om Myndigheten för strategisk forskning att ”Myndigheten förutses också bidra aktivt i arbetet med ansvarsfull internationalisering tillsammans med lärosätena och andra som i dag driver arbetet framåt, såsom Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, Universitets- och högskolerådet och Sveriges universitets- och högskoleförbund”. Även här saknas skrivningar i instruktionen om samverkan med UHR.

Tre eller två myndigheter, avsnitt 6.2.2

Utredningen bedömer att ett alternativ med två myndigheter skulle kunna vara möjligt men förordar ett alternativ med tre myndigheter. UHR anser att det av utredningen redovisade alternativet med två myndigheter ändå bör övervägas givet de fördelar som redovisas samt att de sammantagna administrativa kostnaderna rimligen blir lägre för två myndigheter än för tre.

Ansöknings- och ärendehanteringssystem, avsnitt 6.5.4

Utredningen föreslår att de nya myndigheterna ska ha ett gemensamt ansöknings- och ärendehanteringssystem för finansiering av forskning och innovation. UHR anser att det är klokt att ett gemensamt system används, UHR anser dock också att det vore bra att ha ett bredare perspektiv på de systemstöd som finns inom utbildnings- och forskningssektorn. UHR vill särskilt peka på den utredning som Sveriges Universitets- och högskoleförbund initierat om framtidens e-infrastruktur för högre utbildning. Det finns anledning att samordna de olika ansöknings- och handlingssystem som bland annat stödjer antagning, studieadministration inklusive forskarantagning och forskningsfinansiering.

Utredarens medskick, avsnitt 8.2

UHR noterar att utredaren poängterar vikten av att fokusera på kulturfrågor. UHR bildades 2013 genom sammanslagning av tre myndigheter och erfarenheten av denna sammanslagning är att det är viktigt att arbeta med dessa frågor på det sätt som utredaren beskriver för att de nya myndigheterna ska lyckas i sina uppdrag.

Beslut

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Eino Örnfeldt efter föredragning av utredare Per Zettervall i närvaro av avdelningschef Linda Norman Torvang och enhetschef Helene Säll Matsson.